Kalbo – the makeover

Jaha, då har år 2011 passerat och ett nytt år börjat. In med nya vanor (skriva på bloggen skulle kunna vara en ny vana ).

Vad hände då 2011?

Sommarens avslutade projekt: Pannrum (avslutades förra helgen..haha), vattenburen värme (och bara för att vi nu slipper frysa röven av oss efter två vargavintrar så mindfuckar moder natur oss lite extra genom att ge oss den mildaste vintern på länge), Ridbana (jihoooooooooo!!!!!), bytt nät i hönshuset, byggt två kaninburar.

Projekt som måste avslutas å det snaraste: Lilla huset (måste målas & tapetseras klart), hallen (golv slipas, lackas. Väggar målas), staket (fortfarande walk of shames!!), uppfarten (lervälling med ett dike i mitten, not so trendy.

Projekt för sommaren: Dränera samt grusa vinterhage, bygga lösdrift, laga vattenrör stall,dra in vatten i sadelkammare, laga vissa hagar, fixa staket kring trädgårdsland, fixa gäststugan, plantera samt piffa till tomten, måla stall, sätta upp skivor i taket i stallet, övervåning. (Amfetamin någon? )

Djurbesättning nu i början av 2012: 3 hundar (från en..ehh..ja..kan berätta mer om hur det gick till senare), 5 katter (från fyra året innan), 12 tackor (7 året innan) 1 bagge (densamme), 2 hästar (3 året innan), 2 kaniner, fyra höns, ett marsvin.

Sorg 2011: Våran kära ponny Princess fick lämna jordelivet på grund av fång. Vår fina katt Runa blev påkörd och kattbeståndet decimerades med denna personliga röda dam.

Bästa semesterminnet 2011: Skagen. En underbar 5dagars semester från gård & djur & helvete.. Så underbart.

Wwoofare 2011: Stuart från Skottland & Oscar från Los Angeles. Stuart var en fena på att köra fyrhjuling, dricka & vara dryg Oscar var en fena på att skyffla skit, vara poetisk & vinner lätt i kategorin: Flest missförstånd om Sverige (han kom hit för att se norrsken & isbjörnar..)
Jag saknar dem båda som fan

Så sammantaget var 2011 ett krisernas år (relationskris, ekonomisk kris samt ålderskris) så nu får vi hoppas att 2012 blir ett höjdpunkternas år

Ja, nu har det varit lite stilltje i skrivande ett tag för min del, mest för att jag inte tycker att det har funnits något direkt att skriva om. Förutom sadelkammaren så har det inte varit några större projekt som jag har sysselsatt mig med utan detta år har snarare blivit en mellanår med lite småarbeten och allmänt gårdssysslande och ett försök att tillbringa lite mer tid med barn och familj. Benet har inte blivit riktigt bra efter takraset förrförra vintern heller så mycket av det tyngre arbetet tar hårt på krafterna vilket förutom den fysiska tröttheten är ganska tärande psykiskt då man gärna vill kunna ånga på med full maskin nu när man är i ”sin krafts dagar”..

Har lämnat in en avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen på strax över 1 hektar skog som är tänkt att bli betesmark i framtiden, vi kommer dock att leja bort allt arbete för detta då det finns att göra ändå.

I övrigt så är en rörkrökare anlitad för att koppla in vattenburen värme i kåken, jag har påbörjat arbetet för att få i ordning ena boden som pannrum. Om någon månad ska vi hyra in en grävmaskin och gräva ned kulvert från boden in till huset och efter det är det ”bara” resten kvar.. Hela värmesystemet kostar en jäkla slant men i slutänden blir det billigare om man ser till det faktum att man kommer slippa frysa häcken av sig kommande vintrar. Att få i ordning på ett nytt värmesystem är också en förutsättning för att kunna påbörja det sista(tillåt mig småle) stora projektet som är att få i ordning övervåningen, ett projekt som med en jävla stor portion god tur och uppstramning av arbetsmoral kan påbörjas i vinter. Dock är detta ett långtidsprojekt som förmodligen kommer ta minst ett par år för att bli helt klart.

http://www.folkbladet.se/nyheter/finspang/default.aspx?articleid=5687514

Bakis. Därför blir det inte längre inlägg än så här.

Dag 6. En låt som påminner om en bästa vän.

Till Jacqe, en låt jag vet att du gillar syster yster.

Ibland tänker jag att vi borde skriva ut vilka projekt vi har. Sen tänker jag att vi bara kommer bli hånade för att vi är sådana naiva tidsoptimister. Vilket vi är. Och vilket vi antagligen bör hånas för. Men iaf. Här kommer sommarens projekt:

1. Staket (No more walk of shames!!!)

2. Pannrum (No more frysa röven av sig vintrar)

3. Göra klart sadelkammare (dvs dra in vatten & avlopp)

4. Dränera åkrar samt hage

5. Ta ner träd för ridbana

6. Göra ny hage

7.Påbörja ny lösdrift

8. Nytt nät i hönshuset (no more rävmat)

9. Skura samt måla boxar

10. Bygga marsvinsbur

Däremellan ska vi vara lite lediga, ta in hö & måla lite överallt.

Hur många veckors semestrar vi har? Eh. Jag fyra (varav en vecka i Danmark) Mårten tre (varav en vecka i Danmark)

Hm. En arbetsfest någon?

Dag 5: En låt som ofta fastnar i mitt huvud:

Samtal vid köksbordet. Disa (6år): Mamma när jag blir stor ska jag gifta mig med en tjej.

Jag: Okej.

Disa: Varför gifte du dig med en kille?

Jag: För att jag inte blir kär i tjejer, vissa blir ju kär i tjejer vissa i killar.

Disa: Om jag inte blir kär i en tjej så tänker jag inte gifta mig.

Jag: Men kan du inte gifta dig med en kille?

Disa med förakt i rösten:  Nej då skaffar jag en hund.

Väldigt klokt barn det där.

Dag 4: En låt som jag blir lugn av.

Min häst är typ världens bästa häst. Att det är så det är nästan vetenskapligt bevisat.  Dessutom tycker nästan 100% av befolkningen det (om man med befolkningen räknar våran familj minus Mårten som hatar Calle & barnen som är rädda för Calle & inte räknar hunden som är rädd för hästar i allmänhet). Han är en sån där underbar häst som nästan är perfekt (om man bortser från att han sparkas ibland och bortser från att han har vissa fobier & bortser från att han försöker bitas när man spänner sadelgjorden) så bortsett från några mindre karaktärsfel (att han ibland tycker om att försöka mörda människor i hans närhet) så är han bäst.

Även solen har dock sina fläckar. Calle har nämligen en lek. Han gillar den väldigt mycket. Den kallas ”den vilda mustangen på prärien”. Den går ut på att Calle (med vildögd blick) galopperar omkring i full kareta i hagen när hans matte försöker fånga honom. Denna lek leker han med fördel även med andra människor (tidigare medryttare) som då gett upp vilket ger Calle en enorm känsla av tillfredsställelse. Igår lektes leken med mig. Jag går då till hagen med muta (kornkross) & alla hästar kommer glatt sättandes. Utom Calle. Då vet man att klockan är slagen. Och mycket riktigt.  Jag tar ett steg mot Calle, Calle tvärvänder & sätter av i en mycket graciös galopp. Efter galopperar jag (en smula mindre graciös).

Väl ute på prärien så är Calle i sitt esse. Han galopperar med uppspärrade ögon & stora näsborrar (liksom UTSPÄNDA) över ”stäppen i hagen” & efter kutar jag som en graciös gasell (en graciös men kort & tjock gasell..som snubblar & ramlar fast på ett MYCKET graciöst vis så klart) & efter en stund av leken så snubblar jag & faller. I en dypöl. Då ser jag i ögonvrån hur Calle vänder sig mot mitt håll & hånflinar. Jag svär! Hästen HÅNFLINADE. Man tror inte att en häst med sitt avlånga ansikte kan le. Men Calle kan. Våt, förbannad & utmattad tänder jag till & svingar grimman vrålandes ett ofint namn på det kvinnliga könsorganet (som i sig inte förtjänar ett sådant ofint namn!) mot Calle som studsar iväg med fjädrande steg. Hästjävel. 

 Istället fångar jag Flisan & tar ut henne en sväng med Disa på ryggen (oavbrutet pladdrandes & som ger mig en blick av sårad indignation när jag efter 40minuters oavbrutet ordflöde ber henne leka tysta leken).

Väl tillbaka så bestämmer jag mig för att ta en ny dust med Calle. Sagt och gjort. 40 minuter senare med  högröd & helt utmattad matte ser hästfan precis lika oberörd ut som tidigare. Men plötsligt händer det. Han ger upp. Och i det ögonblicket använder Calle sitt allra oskyldigaste uttryck när han stannar, vänder sig mot mig & står still. Att i det ögonblicket lugnt & sansat sätta på grimman & dessutom KLAPPA aset på halsen säger väl en hel del om min förmåga till självbehärskning (hög!).

Nåja. När Calle väl är i stallet är han idel vänlighet & lugn. Fjärran från den ”vildhäst” han tidigare uppvisat. Dagen till ära rider jag barbacka då han haft problem med ryggen & jag tror att det beror på sadeln. En kilometer från hemmet bestämmer dock min ädla springare sig för att det är något läskigt i buskarna, kastar sig åt sidan, med följd att på ett ädelt, graciöst (eller var det klumpigt & ograciöst månne) sätt faller hans kära matte med en ljudlig duns i marken. Eftersom den graciösa matten DESSUTOM höll en mobiltelefon i handen så faller matten (oändligt graciöst givetvis) på ANSIKTET. Då kom det IGEN. HÅNFLINET. Hästen står alltså & hånflinar åt den svärandes, mörbultade matten.

Men med tanke på att det är första gången på tre år som jag fallit av Calle så är han förlåten. För han är ju så fin (när han inte hånflinar). Och trevlig (när han inte leker ”mörda matte” - leken). Och lugn (när han inte med uppspärrade ögon & utspända näsborrar galopperar förbi vildsint frustandes)

Och som jag sa. Han är ju faktiskt VÄRLDENS BÄSTA HÄST.

Dag 3. En låt som påminner om din mamma/pappa/båda. Då väljer jag en låt som påminner om min mamma. För att jag saknar henne som bara den. Till dig mamma. Din favoritlåt.

http://www.youtube.com/watch?v=KLE6T97DA2o

Idag är jag arg.  Sådär ”rökuröronensvordomshumörarg”. Finspångs kommun har nämligen bestämt sig för att spara. Just den biten är ju inte mkt att yvas över, kommunerna försöker ju spara så mkt de kan till absurdum. Problemet är att de denna gång ska spara in på skolan. Det är ju så himla smart tycker jag. För skolan har ju INGA problem innan. Inte alls. Ohnej. Och att satsa på barnen (vår framtid) är väl ONÖDIGT? Nej vetja..satsa på att utreda saker i oändlighet för x antal miljoner.

Iaf. Våran skola blir drabbad. Vår fina fröken sägs upp. Så nu ska barnen (som gått i skolan två år) byta fröken för TREDJE gången. Men vad KUL. Vad BRA. Särskilt eftersom nya fröken blir tvångskommenderad till vår skola. Och de fröknarna brukar inte stanna länge då det blir en bra bit att resa.

Idag fick rektorn höra mina argument. Som jag väste fram i sammanbiten ton. Tror inte det hjälpte.

Dagens enda ljuspunkt var att jag fick visa leg på systembolaget. Efteråt funderade jag dock på om det var på grund av min ungdomliga lyster (ha!) eller på grund av att jag köpte billigt ”precisovanföralkisstrecket”vin. Hm. Det måste vara det första va?

Dag2: En låt som påminner om mitt senaste ex. Den var svår. Det var liksom 10år sedan..Dessutom hade jag gärna hittat en låt om en bittersmurf. För så minns jag honom men det får bli den här:

http://www.youtube.com/watch?v=B1zCN0YhW1s

I helgen hade vi sorg. Barnens fina ponny fick lämna jordelivet. Den lilla stackaren fick fång igen och hade så helvetes ont.

Vi kommer sakna henne. Hon var en fin liten häst, klok och snäll.

Vila i frid Princess!! Du är saknad!

Dag 1. En låt från min barndom.

Har ett jättestarkt minne från när mamma sjöng denna.. Feminist från modersmjölken.

Så jag ska försöka skriva ett inlägg om dagen i 25dagar..så ni tröttnar på mig så slipper jag uppdatera ngt mer.

I mina inlägg ska jag följa en lökig lista (bara för att vara lite fjårtis) och lägga in låt-länkar.

Så vad tror ni om det? Lets give it a shot