Kalbo – the makeover

är en devis vi lever efter i Kalbo mellangård. För sällan förr har så mkt ledighet innehållit så LITE ledighet. Glad i hågen meddelade undertecknad att 4 veckors semester MINSANN skulle avnjutas för första gången i undertecknads liv (Nåväl, första gången sedan en mogen ålder av 19 uppnåtts, innan dess var man ju jämt ledig).

Jag trodde att semestern skulle innehålla ledighet, sol, bad, hängmatteläsning & lugna promenader. Så FEL jag hade. Ett konstant arbetande har det varit. Ska fråga chefen om jag får hänga upp en hängmatta på mitt rum på jobbet där jag nu kan vila upp efter semestern.

Nåväl. Med hjälp av UNDERBARA wwoofare så har en hel drös projekt genomförts! Först ut var Hester & Majken från Århus. De slet oavbrutet med att mata djur, mocka, måla, plantera grönsaker, rensa trädgårdsland & gräva inför kanininhägnad. Sedan dök Mathias & Vanja upp som är supertrevliga TROTS att de bor i Skåne (Till Mathias försvar ska dock anföras att han är från Matfors eller var det Kramfors eller Hofors? Något Fors var det iaf ) , tätt följda av Sven & Isabella, två trevliga tyskar som tyvärr fick utstå alldeles för mycket diskussioner på svenska då det automatiskt blev så..

Dessa fyra jobbade hårt & idogt med att gräva, sätta nät, röja i skogen, riva innertak i stallet, mocka, köra timmer med fyrhjuling samt mata djur.

Så ett superstort tack till dessa sex wwoofare som gjort ett sådant jättejobb på våran gård (ofta jobbade de så hårt att jag fick beordra dem att vila, så att jag också kunde få vila med gott samvete!)

Majken & Hester

Sven, Vanja, Isabella, Mathias

Bilder från årets projekt!

Kanininhägnaden!

Färdigt!

Massor kvar

Färdigt!

Några av de inneboende

Riva ut innertak i stallet

halvklart

Trädgårdslandet

Sist en bonusbild på våra nya får som är ena fula rackare men de verkar trögtänkta nog att faktist hålla sig INNANFÖR staketet *peppar,peppar*

Posted in Bostadshuset, Djuren, Ekonomibyggnader, Lilla huset, Reflektioner och tankar, Skog och inägomark | No Comments »

(btw är inte mö likställt med oskuld va? För det vill jag inte utmåla mig som, jag är ju nästintill oskuldsfull iaf)

Jaha. Dags att ge ett livstecken ifrån sig? Skrivglädjen har liksom inte infunnit sig, det har förövrigt varit väldigt lite glädje på sistone. En lång jävla vargavinter helt enkelt. Men nu har det börjat ljusna!

När jag är nere så spontanshoppar jag. Därav har det dimpt ner flera paket i brevlådan. Både från Tradera & diverse postorderföretag. De paket maken hinner se muttrar han om, de andra märker han aldrig. En konstig reaktion kan tyckas (inte makens muttrande utan mitt spontanshoppande) särskilt när downperioden berott på ekonomiska bekymmer. Ekonomin blir sällan bättre av oplanerade inköp…

Denna gång har ekonomin varit på det lägsta lågvattenmärke på grund av att en person som vi litat på visade sig vara en falsk jäkla råtta & passade på att blåsa oss på 20.000kr i ett prekärt läge. Nu gömmer sig personen ifråga från KF. Men jag försöker att släppa bitterheten för var så säker: What goes around comes around. En vacker dag dyker det på en & biter en i arslet.

Såååå därför tog jag spontanshoppandet till en ny nivå. Postorder kändes inte nog. Så jag åkte dryga 33mil (enkel resa) & köpte två ponniesar istället! Dock var det bara den ena (rea-ponnyn) som är min. Den andra är vår vän Takes för att komplettera Takes samling av tokiga ponnysar, juvelen i samlingen Arkie (aka Senilifix )tar dock priset, mer vrickad häst går inte att finna..

Nytillskotten:

Disa med sin ponny Princess

Tjockaste ponnyn

De som känner mig vet att jag svurit på att jag ALDRIG ska släppa in en shettis i stallet. Nu tröstar jag mig med att båda ponniesarna inte är RENRASIGA shettisar även om visst shettisinslag kan skönjas.. Nåväl dottern & sonen blev nöjda & maken talar inte ur skägget (vilket iof inte varit möjligt då hans talibanskägg varit så tjockt att det bildat en ljuddämpande matta över munnen)..

Efter att maken stillatigande fått se flera djur vandra in i hus & stall mot sin vilja så klipptes skägget fort, jag anar att det beror på att han vill säkerhetsställa att hans NEJ hörs, det tidigare mumlandet har varit fritt för tolkningar & denna fagra ungmö (host,host) tolkar som hon vill.

I Lördags firades dessutom min 30årsdag..så med goda vänner & gott med alkohol blev min födelsedag väldigt lyckad (för att inte tala om presenterna) dock var en av presenterna av det mer oväntade slaget. Jag fick nämligen två kalvar. Det är oväntat av två orsaker:

1, Jag har koskräck

2. Man ger inte bröd till bagaren

det vill säga att det är aldrig någon som ger mig djur då de anser att jag har för många. Så inte våran vän grannbonden Jonas. Han tyckte att två kalvar kunde vara pricket över iet i vårat menageri. Mårten såg mäkta nöjd ut för Mårten tycker om kor.  Jag tycker också om kor. Mina små kor. INTE Mårtens läskiga större kor (eller kalvar) som har börjat buffa & titta på en med Jack Nicholson ”the Shining”- blicken.. (Här vill jag göra ett inpass för att nu flinar Grannfrun menande, ÅSA baggen GAV VISST mig onda ögat hela tiden, han såg bara snäll & beskedlig ut när DU tittade, så han var inte bara ful, han var manipulativ & ondsint också!!) Usch. Otäcka djur med psykopatgener tycks det mig. Så hur ska jag NU göra när MINA kor börjar använda den blicken? Hjälp. Förresten heter kanske inte tjurar kor? För det här är ju två tjurkalvar. Piff & Puff.

Smyger in en bild på Disas egenhändigt spontanshoppade djur (dock är Disa strået vassare än modern då hon helt sonika TIGGER till sig djuren & inte ens behöver betala!!)

Sist en bild på en mindre söt varelse som desperat räddar sin öl i varje situation…

Posted in Bostadshuset, Djuren, Reflektioner och tankar | 1 Comment »

..taggigt och jävligt.

Sen vi köpte vårat ruckel så har den ena farsoten efter den andra hemsökt oss. Denna vinter har varit grönjävlig. Så nu ska jag tamejfan gnälla mig blå. Är du en sån där klämkäck positiv människa så sluta läs nu. Vi hade en sån där klämkäck föreläsare från Korpen här på jobbet, hon pratade om positivt tänkande. Det är nog  jävligt lätt att vara positiv om man inte blir hemsökt av allsköns farsoter & jävligheter. Mitt positiva tänkande just nu sträcker sig till en förhoppning om att jag iaf kan få slippa drabbas av böldpest eller någon annan jävlighet.

Igår var farsoten översvämning. När jag kom ner till kaninerna hade de sökt sig till hörnen där de förgäves väntade på att Arken skulle komma. Någon ark kom dock inte utan jag fick vada in genom en decimeter vatten för att rädda de små blöta kräken. Denna översvämning var dock inte en direktgåva från Gud utan tog omvägen sönderrostat vattenrör + trött Tessan som lämnar pumpen på över natten. Mycket vatten blev det.

Kaninerna hamnade i hästboxar där de tog tillfället i akt & parade sig hysteriskt med varandra i tron om att jordens undergång var nära. Jag släpade istället ut min handikappade man (dock inte av samma skäl som kaninerna) och han stod där & öste vatten balanserades & stönandes.

När jag lyckats få bort det mesta av vattnet & kom upp i stallet hade kaninerna rymt ur hästboxarna & det var kaniner överallt.

Så vad skulle lilla fröken klämkäck föreläsare ha för positivt att säga om översvämningen? Det kunde ha varit värre? HUR? HUR?

Till råga på allt har jag tandvärk, vi har inga pengar och en person är skyldig oss en massa pengar. Elen är svindyr, snön är förjävlig., Mårten har ont & höet håller på att ta slut. Jippie! Vad livet är kul just nu. INTE.

Förrestenh glömdes en viktig person bort i förra inlägget!

STORT TACK till Daniel som både dragit upp oss ur diken & snövall samt hjälpt till att få ut ensilage till hästarna! TACK!

Det bästa med vårat ruckel är att det är beläget i en by med extremt vänliga & hjälpsamma människor!

Posted in Bostadshuset, Djuren, Reflektioner och tankar | No Comments »

..Skulle kunna bli vårat nya ordspråk här i Kalbo mellangård.

Undertecknad åker bort 2 dygn och lämnar maken utan barnvakt då man tycker att maken uppnått en ålder där konsekvensanalys borde ha utvecklats. Vad händer? Jo mannen ramlar ner för taket inte en gång utan TVÅ gånger! Andra gången gillt i detta fallet som slutade med ambulanstransport till sjukhus, brutet lårben & en lång konvalecens.

Så nu sköter undertecknad ruljansen härhemma. Med bravur. Eller hmmm..hur många gånger under dessa dagar har grannarna fått rädda mig..tio? eller något sådant. Jag inser plötsligt mina begränsningar.

Jag kan inte:

Komma överrens med baggen

Slakta baggen som jag inte kommer överrens med

Koppla in elaggregat

Köra traktor

Skotta

Byta backspegel

Känna när fårdamerna ska lamma

Fixa vattenröret i stallet

Få ut ensilagebal till hästarna

Så när ruljansen sköts av mig så blir det mkt jobb för våra underbara grannar, Lörtis & Åsa 0ch Daniel.

Även Svärfar & svärmor drar sitt strå till stacken & undertecknad får mild panik när de ska till Thailand.

Maken? Han linkar omkrng på kryckor & svär hela dagarna och tror att han kan så mkt mer än vad han klarar

Posted in Bostadshuset, Reflektioner och tankar | 3 Comments »

Magsjukan hjälpte inte. Inte ett dugg faktist.  Trots magsjuka så lät det ett högt & ljudligt RITSCH när undertecknad graciöst böjde sig ner för att knyta skorna. Ritschet kom från min ridoverall. Som sprack. Inför publik. Snabbt fann jag mig och sa snabbt: Den är lite för kort. Vilket ju är sant (eftersom grenen gärna skär in i ens allra heligaste). Men den sprack nog för att den är för tight. För liten. Eller så är jag för stor. Julmaten har gjort sitt och jag vaggar nu fram på mina korta tjocka ben.  Så nu när jag DIET-DRÖMMAR. Jag ska finna den perfekta dieten som gör mig slank & vacker utan att jag behöver svettas eller svälta. Så om ni ser mig och tänker att hon har inte blivit slank (även om hon givetvis är vacker som en vårmorgon ) så skall ni veta att det beror på att dieten med stort D inte dykt upp ännu.

En bra sak är att man tydligen förbränner fett när man fryser. Vilket jag numera gör i min ridoverall med en lång ventilationsöppning i.

Jäkla dagar det har varit.  Det luddiga lilla rövhålsfölet vid namn Fergus  gjorde mig nästan lam i en arm när han på ett ondskefullt och pricksäkert sätt med en välriktad spark träffade min (förvisso fettinbäddade) armmuskel. Så numera funderar jag starkt på att ha med mig bultpistolen upp till våra sammandrabbningar. Någon sugen på en jacka sydd av finaste fölskinn?

Senare samma dag bestämde sig Senilifix (för er läsare okänd, men syftar på en asgammal ponny som bor i vår hage) för att boxdörrar nog går att hoppa över. Vilket i sig visade sig vara ett riktigt påstående. Synd bara att undertecknad därmed höll på att få en ponny i huvudet då undertecknad befann sig framför det forcerade hindret. Dessutom ser ju Senilifix lite illa och lyckades därmed hamna halvägs in i vår foderkamnmare där han sedan lite hastigt och lustigt (om man inte är ägare till väggen vill säga, vilket jag tyvärr är) demonterade en vägg. Som tur är rör jag mig ju som Fantomen- snabbare än min egen skugga (eller var det Lucky Luke?).. *host, harkel*.. eller var det så att Senilifix av åldersskäl rör sig i slow motion kanske?

Hursomhelst. Ont krut förgås inte så lätt. Både jag, luddrövhålsfölet & Senilifix överlevde helgen.

I dagarna har ju en het debatt rasat. Jag har min vana otrogen försökt att inte förvandla denna blogg till en debattblogg. Men nu kan jag inte vara tyst.

Vadan detta varg-vansinne??? Jag blir tamejfan uppgiven när jag läser att regeringen vikt sig för jägarlobbyismen och bestämt att 27vargar ska skjutas. Ännu mer uppgiven blir jag när jägarna går man ur huse för att få skjuta dessa 27vargar.

Varför? Vad har vargen gjort för ont för att reta jägare till vansinne?

Jag känner många trevliga och sunda människor som är jägare. Men de som uttalat sig i debatten skrämmer mig. Får dessa rabiata människor inneha vapen? Jeeeesus.

Jag förstår argumentet att vargstammen är inavlad. Men varför skjuta 27individer då utan kontroll? OM 27 vargar skulle skjutas borde inte dessa 27 vara utvalda så att de viktigaste individerna INTE skjuts?

Här i skogarna har vi en jägare som har smeknamnet Mördar (följt av hans namn). Kanske inte ska diskutera vargfrågan med honom när han sitter på pass eller vad tror ni kära bloggläsare?

 Nej vansinne var ordet.

Avslutar med ett kärt Disa-citat:

-Mamma du krossade mitt hjärta, mitt lilla ballerinahjärta (uttalas ballejina hjäjta) och det kommer ta ett ÅR att limma ihop.. (sagt när modern hotade med att lägga sig i ett annat rum om inte Disa slutade bråka och la sig för att sova..)

Posted in Bostadshuset, Djuren, Reflektioner och tankar | 12 Comments »

..här kommer Kalbovintern i bilder..ska ta mig i kragen & skriva nytt inlägg någon dag…har bara haft så mycket att göra.

Men gott nytt på er! Här slutade 2009 som ett riktigt skitår både bokstavligt och bildligt då jag drabbades av magsjuka natten till nyår..kul. En postiv sak  i sammanhanget är att den feta nyårsmatens kalorier knappast stannade någon längre stund….hrm.

Nåväl. Lite bilder av vintern..

Posted in Bostadshuset, Djuren, Reflektioner och tankar, Skog och inägomark | 6 Comments »

Har i fem dagar varit gräsänka. Det har varit..intressant. Gick ut stenhårt med inställningen att jag & barnen verkligen skulle mysa ihop när Mårten är borta. Dessutom skulle jag ta hand om djuren exemplariskt, laga god mat & påbörja julstädning.

Det gick..sådär.

Att mata djuren med två barn är svårare än man tror. Särskilt när barnen försöker ha ihjäl varandra. Och kastar djurmat på varandra. I ett stall finns det väldigt vassa redskap..och mycket djurmat. Efter att pedagogiskt försökt att förklara varför man inte ska slåss och sekunden efter behövt att rädda det äldre barnet från en plågsam död av en spånskyffel som det yngre barnet försökt svinga i det äldre barnets huvud, gav jag upp. Med vilt uppspärrade ögon väste jag med min Darth Vader röst: Döda varandra UTANFÖR stallet! och matade sedan djuren i rasande takt. En höbal i huvudet på närmsta får. Varsin höbal kastade PÅ hästarna. Lite kornkrossregn över grisarna. En näve pellets kastade över kaninerna. Sära på barnen. Leta efter hundjävlarna som tagit tillfället i akt 0ch rymt.

Nåväl. Påbörja julstädning. Dra fram ALLT ur lådor & skåp. Torka ur. Inse att ALLT inte får plats i skåp och lådor igen. FAN. Vad göra? Lägg ALLT på bordet & be att hustomten stuvar undan det under natten.

Mornarna är om möjligt ännu värre.

Att vara gräsänka är bra. För första gången på länge längtar jag efter mannen. Det är kärlek det. När man inser att man älskar någon av praktiska skäl.

I helgen slipper jag både barn & djur. Jag ska nämligen fira Jacqueline. I fjollträsk. Så inför denna högtidlighet var jag ute och shoppade loss (passar på när mannen är borta).

Det värsta med att shoppa är att stå inför spegeln i provrummet..och inse att Beach 2010 nog är rätt kört..om man inte satsar på att vara Moby Dick..

Därför försökte jag en ny strategi. Att blunda när jag klär av & på mig..Det funkade när kläderna åkte av..men att balansera på ett ben samtidigt som man försöker dra på sig ett par satintights över de lurviga benen och smäckra (hrm) vaderna, det är..lite..svårt..och kan sluta med att man faller..och liksom hamnar halvägs utanför provhytten..där rök den sista värdigheten.

Det har inte varit en lätt vecka i Kalbo mellangård..det ska gudarna veta..

Posted in Bostadshuset, Reflektioner och tankar | 8 Comments »

Eftersom det verkar gå trögt med min förhoppning om att bli lottomiljonär så har jag försökt hjälpa Fru Fortuna på traven genom att anmäla mig till allsköns tävlingar.. Nu senaste på Vi i Villa. Vackraste villan.

Rösta på vårat ruckel här:

http://foto.viivilla.se/rosta.php?bild=4647

Vinner vi så lovar jag att alla som röstat får bada i badtunnan

Posted in Bostadshuset | 8 Comments »

Jag tror jag skrev någonstans, eller om jag bara sagt det, att vi var klara med taket.. Jag ljög givetvis, man blir aldrig klar, så känns det i.a.f. I helgen har jag bytt takpapp på taket till farstukvisten, farsan och jag påbörjade arbetet förra helgen men p.g.a att himlen öppnade sig och vräkte ned så mkt regn att det knappast gick att andas så fick det anstå tillsvidare.. ”Tillsvidare” blev tills i lördags då jag började rulla ut och klistra den nya takpappen, och en erfarenhet som jag drog av detta är att takpapp med klisterremsor är en uppfinning som borde kunna ge uppfinnaren nobelpris. Tror rullen var c:a 30-40 kronor dyrare än en utan klisterremsor men det tror jag man sparar in då asfaltsklister inte är särskilt billigt, där till var det otroligt mycket smidigare att lägga.

Jag skrev tidigare i inlägget att ”jag bytt takpapp på farstukvisten”, jag ljög givetvis, det är inte klart.. Man blir aldrig klar, så känns det i.a.f…  Det saknades 1 liten sketen våd så nu blir jag tvungen att köpa en hel rackarns rulle för att bli helt klar.. Sen är det bara vindskivorna på farstukvisten kvar.. Och kapa till de sista takpannorna på taket, och fixa takpannorna omkring huvarna till ventilationen, och måla undersidan av takfoten runt huset, och fixa den sista hängrännan.. SEN är taket klart!

Idag har det även blivit lite baggslakt, en av baggarna var horntrång så den var lite akut att slakta. Själva flåendet och urtagandet gjordes idag av en gästande läromästare i form av grannen Lörtis, likt ”farsan Baloo” så skulle han lära mig allt han kunde. Det gick riktigt bra för honom och jag insöp så mycket lärdom jag kunde.. Jag har dessvärre redan glömt hälften så han får anledning att återkomma och slå mig på fingrarna när jag ska göra ett försök med nästa bagge någon gång i veckan.

Posted in Bostadshuset, Djuren | 2 Comments »

Vänner...Dimma över fälten... Alle lär sig cykla

´Kalla bad i somrig sjö

Huttrar..

Fergus & Alvin

Snygga killar!

Kuliga leksaker de här tvåbeningarna..

Körning i trädgård

Trädgårdslandet tar form..

Tack till svärföräldrarna som byggt denna!

Herr Gris (inte Mårten alltså!)

Träning

Vackert hopp som alltid?

Posted in Bostadshuset, Djuren, Ekonomibyggnader, Reflektioner och tankar | No Comments »