Mycket har hänt på Kalbo Mellangård de senaste dagarna. Inget av det har varit särskilt roligt..inte roligt alls tyvärr.
Men idag tänker jag inte skriva något om det. Idag tänker jag skriva om (och tänka på) en underbar kvinna som inte längre finns hos oss.
Det här är till dig lilla Mamma.
Till Fjärilens minne
Säg inte att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav.
Säg inte att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft.
Om fjärilens kropp måste gömmas i grav, är ändå den svindlande flykten kvar!
2 år av saknad och sorg. 2 år sedan mamma dog.
Vad hade jag inte gett för att få ha henne kvar.
Men på ett sätt finns hon kvar.
Liten sa: Men vad händer när vi är döda och borta,
kommer du att älska mig då, lever kärleken vidare?
Stor höll Liten intill sig medan de såg ut i kvällsmörkret,
på månen och de klart lysande stjärnorna.
- Titta på stjärnorna Liten, se så de lyser och glittrar.
Det var länge sedan somliga av dem dog.
Men de lyser fortfarande på kvällshimlen,
för du förstår Liten, likt stjärnljus dör kärleken aldrig
Älskade mamma. Du fattas oss. Livet är bra mycket gråare utan dig. Barnen saknar världens bästa mommo.
Till minne av Pirjo Mäkinen
f. 3/2 1956 d. 26/4 2007
En underbar mamma, mormor, farmor, fartsyndare, kommunist,socialist, shopaholic, storrökare, optimist, kärleksfull, kort stubin, socialt patos, storsolande, ryttare, ömsint, storhjärtad, telefon-beroende…
Nu tänker jag lyssna på mammas låt: Crazy med Patsy Cline och tänka på livets orättvisa.