Kalbo – the makeover

Vissa dagar när allt är skit så drömmer ´jag om ett annat liv..en sorts alternativ livshistoria.

Dagar som denna. Som börjar som  en vanlig oskyldig dag men utvecklar sig till en riktig skitdag.

Dagen började med VAB. (För er icke insatta är VAB en förkortning av Vård Av Barn). Detta i sig är inte så illa, det blir nog rätt skönt tänkte jag. Jag behöver städa & barnet ifråga verkade inte så jättesjukt.

Glad i hågen började då dagen med att jag tog itu med tvättberget. Efter att ha banat mig väg genom denna Mount Everest i smutstvätt så ska jag börja hänga upp tvätt. Hittar två påsar med nytvättad tvätt. Jomenvisst. Så nytvättad så att den hade börjat mögla. Kul. Smått förfärad försökte jag i huvudet räkna tillbaka för att minnas den dagen då tvätten tvättades. Utan framgång.  Okej. att tvätta om tvätt är ju inte kul..men ingen katastrof tänkte jag.

Istället tog jag itu med den tvättade ovikta tvätten som låg i en hög ngt mindre än Mount Everest. På vägen dit trampar jag i ngt kladdigt. Vadan detta? jomenvisst. En liten kattspya. MYSIGT. Nåväl. Med nytvättade fötter försöker jag återigen vika tvätt. som doftar underbart nytvättat och..och..hmm..lite fränt…oj..väldigt fränt..som KATTPISS. Nu började mitt nyvunna humör dala lite. Ett helt jävla berg av kattpissade kläder som behöver tvättas om minst tre gånger. Förbannade jävla inkontinenta nya kattkräk vid namn Molly.

Okej. Då tar vi disken istället. Ett illaluktande berg av odiskad disk. Eftersom diskmaskinjäveln ´gick sönder i mitten av juli. Nåväl. Jag diskar och diskar. och diskar. Ett helt berg av disk. Sen försöker jag vara en trevlig mor. Så jag bakar kladdkaka med barnen. Som börjar slåss. och tappar kladdkakesmet över hela köksbänken. kul. Jävligt kul. Nåväl. Skurar återigen köksbänken. Skinande ren. Börjar vispa grädden. Det ”sjuka” barnet som är oförskämt pigg blir irriterad och slíter åt sig gräddbunken som skvätter över hela berget med nydiskad disk. kul. Vi börjar om. Kul. Jävligt kul. Det är så GIVANDE att umgås en dag med barnen. Så jävla jätte GIVANDE. Särskilt när de konstant tjatar och säger Mamma med ett tjatigt/gnälligt tonfall i VARJE mening. Man kanske skulle bli hemmafru? Och vara med dom VARJE dag. Det skulle ju vara så GIVANDE och TREVLIGT. VERKLIGEN.

Okej. Vi behöver hitta på ngt som inte innebär nedsmutsat kök. Vi ska plocka svamp! Kul.

Vi ger oss av i Mårtens skrotbil. En Nissan King Cab.  Intressant upplevelse att köra på små skogsvägar. Jätteintressant. Den innebär en hel del studsande. Man slår faktist i taket ibland. Kul.

Väl framme så krånglar vi oss ut. Det är minst sagt trångt om härligheten i en liten pickup med två barn, två hundar och Mårtens bråte. Så trångt att ena barnet på vägen ut ramlar mot tutan. Som högt & ljudligt ljuder över hela skogen. Det tar 20sekunder att få bort barnet från tutan. På 20sekunder hinner två ouppfostrade hundjävlar långt tydligen. En rasande moder springer inte alls lika fort. Även när hon försöker. med uppskrapade knän som bevis på att hon inte är lätt som en hind på foten. Två förstummade barn följer knäpptyst efter sin vilt svärandes, vrålandes hotelser, högröda mor som brakar fram som en uppretad noshörning genom snåren. Viss självbevarelsedrift måste barnen besitta då de inte sa ett ord på lång stund. Det läraktiga äldre barnet utstötte endast ett kärnfullt ”hundjävlar” som han lärt ifrån sin djupt pedagogiska moder.

Ett av de omtalade rymingsbenägna kräken kom kort därefter tillbaka. Inte på grund av någon nyupptäckt ånger. Nejdå. Han är så gammal & lat att han inte orkar springa längre. Dessutom håller han på att bli tandlös så gudarna vet vad han skulle göra om han kom ifatt ngt bytesdjur. Hans andedräkt är dock ett underskattat vapen.

Det andra kräket kom efter en stund. Då hade jag redan vrålat mig till en redig huvudvärk. Dessutom hade barnen tröttnat. efter 15minuters svampplockning. Ett barn ´hade ´dessutom trampat ner i ett kärr och gnällde högljutt över att vara blöt. Så då vände vi hemåt. JÄVLIGT avkopplande med svampplockning. JÄVLIGT avkopplande.

Väl hemma med nya bulor efter närkontakt med biltaket så bestämde jag mig för att reda ut röran i hallen. Jag baxade ensam in ett högt skåp. Som två gånger landade på mina tår. När jag väl svettig & halt fått in det förbannade skåpet så får det inte plats´någonstans i hallen. JÄVLIGT kul. Så nu står det en förbannad luftvärmepump & ett jävla skåp i hallen som verkligen ser mindre rörig ut. Eftersom de står framför skorna. Vilket gör att man ömsom får krypa, ömsom åla sig fram till skorna. de står även för toaletten. vilket gör varje toalettbesök till ett äventyr. bra. Kul.

Nu var min smärtgräns nådd. Nu drog jag täcket över huvudet´och drömde mig bort till en annan verklighet.

I min andra verklighet är jag skild. Jag behöver inte stå ut med Mårtens del av tvätt & röra. Skönt. Jag bor i en lägenhet som ser ut som hämtad ur en inredningstidning. Allt är tipptopp och sådär glänsande rent. Inga jävla kattspyor & fula tvättställningar så långt ögat kan se. Eftersom jag bara har barnen varannan vecka så är det inga tvättberg någonstans. Inga leksaker som man snubblar över när man ska till toan. I min fina rena lägenhet ska jag mysa & läsa böcker. Och ha ett badkar. inget sunkigt badrum från 30-talet där inte.

Eftersom jag bara har barnen varannan vecka så orkar jag vara en sån där SUPERMAMMA..jag pysslar & bakar & orkar sitta i timmar och leka fåniga lekar med rosa My Little Ponys..Jag och barnen hittar på roliga saker jämt! Vi går på museum & leker i lekparker. Ingen gnäller. De är rena & fina och osnoriga. i sina nya Polarn & Pyret kläder. Det har jag ju råd med ju. När jag inte bor i ett hus som behöver renoveras hela jävla tiden.

Fast…fan vad tomt att inte ha dem jämt. att inte sova bredvid en varm & tufsig Disa varje natt. Okej då. de får bo där jämt. Men..då försvann ju de barnfria veckorna. Då jag ska gå på krogen..och ragga..och läsa böcker & njuta..ajfan. Nåväl..krogen är ju aptrist iaf. Och jag har alltid varit dålig på att ragga..jag är ju så jävla monogam. som en av de där pingvinerna eller vafan det är. som väljer en hane & liksom håller sig till samma jämt som typ står där och glor bredvid sin ihjälfrusna hane och väntar…och aldrig letar en ny.. Fast det skulle ju vara mysigt att vara sådär nykär ju. Att inte behöva se sin partner i de där ”vi har varit tillsammans så länge så jag bryr mig inte längre-kalsongerna”..ni vet..de där sunkiga med fransig resår & som liksom hänger med ett sånt där bajshäng..det skulle vara mysigt. Men då måste man iof gå igenom den där jobbiga fasen..den där när man inte vågar fisa..och när man måste låtsas duscha varje ¨gång man blir bajsnödig. För att dölja lukten & ge en förklaring till varför man är på toa så länge. Med min stressmage lär jag ju bli dödligt förstoppad i en sån fas.. Nej det går bort.

Och ensam vill man ju inte vara. Okej då. mårten får väl också flytta in då.

Nåväl. Jag & Mårten & ungarna i våran FIIIINA lägenhet. Som iof inte kommer vara fin. Inte om Mårten & ungarna ska bo där också. Okej. Men inga djur iaf!

Eller…vad tråkigt. En hund måste man ju ha. Men en väluppfostrad som inte hårar så mycket. Fast..fan vad jobbigt att ha hund och bo i stan..nej då får vi ju alla flytta till hus..på landet. Och ska vi bo på landet så måste vi ju ha häst..och får. och katter. som lämnar spyor bredvid tvätten..det enorma tvättberget..okej..där sprack den alternativa planen..’

FAN! Måste sluta nu. Måste fantisera ihop ett Anna Anka liv. Med betjänter. Men ingen rik gammal gubbe som jag måste suga av varje morgon iaf..men hurfan ska man då ha råd med betjänter..fan,fan,fan..

okej då. Kalbo med Mårten, två tjatiga barn, ohängda hundar & kattspyor bredvid tvätten kanske är bra trots allt…

Världens sötaste fölunge har blivit stor!  Ett stort monster. Så hingstbete sökes desperat. För om det klängiga, bitande monstret med vassa tänder & hårda hovar inte får jämnåriga att leka med så lär jag använda bultpistolen i ren ilska någon dag…på hans söta lilla luddiga huvud.

För första gången på en stor mängd år så har vallarna gått lite gödsel på sig, eller ja inta alla vallar, faktiskt väldigt liten del utav vallarna när man tänker efter.. Det tar en djävulsk tid att lasta gödselspridaren för hand, och kraft med för den delen, och sedan tar det ett ögonblick att sprida ut det. De tre vagnar vi lastat upp hittills har väl räckt till ungefär 0.5 hektar, bara 6 hektar kvar.. Kvar på gödselplattan finns väl ungefär så det räcker till 2-3 vagnar till men jag tror nog att jag ska försöka få i ordning på skopan till traktorn först så man slipper muskelarbetet.

Övrigt inom gårdsarbetet är väl att slå av gräset på ytterligare några skiften, har slagit av 40% inför vintern och resten ska väl av under veckan förhoppningsvis..

Det är så förbaskat mycket man skulle vilja hinna med, att jobba heltid här hemma skulle inte vara några problem alls.. Annat än rent ekonomiskt då.. Lite segt är det i mellan åt ska väl erkännas, det känns som att för varje grej man gör så får är det två till, allvarligare saker, som tillkommer.

Jag tror jag skrev någonstans, eller om jag bara sagt det, att vi var klara med taket.. Jag ljög givetvis, man blir aldrig klar, så känns det i.a.f. I helgen har jag bytt takpapp på taket till farstukvisten, farsan och jag påbörjade arbetet förra helgen men p.g.a att himlen öppnade sig och vräkte ned så mkt regn att det knappast gick att andas så fick det anstå tillsvidare.. ”Tillsvidare” blev tills i lördags då jag började rulla ut och klistra den nya takpappen, och en erfarenhet som jag drog av detta är att takpapp med klisterremsor är en uppfinning som borde kunna ge uppfinnaren nobelpris. Tror rullen var c:a 30-40 kronor dyrare än en utan klisterremsor men det tror jag man sparar in då asfaltsklister inte är särskilt billigt, där till var det otroligt mycket smidigare att lägga.

Jag skrev tidigare i inlägget att ”jag bytt takpapp på farstukvisten”, jag ljög givetvis, det är inte klart.. Man blir aldrig klar, så känns det i.a.f…  Det saknades 1 liten sketen våd så nu blir jag tvungen att köpa en hel rackarns rulle för att bli helt klar.. Sen är det bara vindskivorna på farstukvisten kvar.. Och kapa till de sista takpannorna på taket, och fixa takpannorna omkring huvarna till ventilationen, och måla undersidan av takfoten runt huset, och fixa den sista hängrännan.. SEN är taket klart!

Idag har det även blivit lite baggslakt, en av baggarna var horntrång så den var lite akut att slakta. Själva flåendet och urtagandet gjordes idag av en gästande läromästare i form av grannen Lörtis, likt ”farsan Baloo” så skulle han lära mig allt han kunde. Det gick riktigt bra för honom och jag insöp så mycket lärdom jag kunde.. Jag har dessvärre redan glömt hälften så han får anledning att återkomma och slå mig på fingrarna när jag ska göra ett försök med nästa bagge någon gång i veckan.

Pest, skabb, biltjuvar, inbrottstjuvar och kvarskatt.. Låter det som en domedagspredikan ur någon mörk del i bibeln? Ja, bibeln kanske inte så ofta tar upp kvarskatt och biltjuvar men den skulle kunna göra! Nej detta är ett normaltillstånd i vår lilla by, Kalbo – byn som gud glömde. Nu är det förvisso inte någon digerdöd som har nått bygränsen men väl kattpest och rävskabb och det har varit både inbrott och bilstölder sedan vi flyttade hit.. Som inbiten hedning man är är det svårt att medge det men jag börjar se en vredgad guds onda öga i dessa skeenden, förmodligen vill denna gud och hans/hons hantlangare gps-företagen radera byn och dess invånare från jordens yta, det där med gpa-företagen får sin förklaring längre ned i texten.. Jag undrar varför vi har förnärmat dessa mäktiga makter, de flesta här, med mig i spetsen, är väldigt trevliga människor! Så om nu Gud finns och han läser denna blogg, kom hit och träffa oss istället för att jävlas! Du kommer säkert tycka om oss om vi får pratas vid ett tag!

Det skulle komma en gubbe och köpa några gamla vinterdäck idag, han ville absolut ha adressen hit för att mata in i sin GPS, vis av erfarenhet som jag är så sa jag att det inte skulle funka, de där manickerna hittar ändå inte hit.. Men han var envis och bad mig sms:a över adressen vilket jag gjorde mot bättre vetande..
Efter 30 minuter ringer han igen och säger att jag måste skickat fel adress för hans manick hittar inte platsen, åter igen försöker jag förklara att det inte är fel adress utan att manicken helt enkelt inte hittar hit.. Efter en stunds argumenterande så får han mig ändå att boktstavera vår adress men det funkar ändå inte, givetvis.. Full av misstro frågar han om det finns någon annan väg i närheten som han kan mata in, nej svarar jag sanningsenligt, här finns inga andra vägar i närheten. Misstron mot mig är nu total och han fortsätter att tjata om ett annat vägnamn, efter en stunds ytterligare argumentation klämmer jag ur mig ”Bränntorp”, det är ett litet sommarstugeområden 2-3 kilometer härifrån.. Det hittar han tydligen för han lägger på luren. 15 minuter senare ringer han igen och vill förvissa sig om att han är på väg åt rätt håll, ”det ligger utanför Linköping va?”, nej svarar jag ju då, eftersom att det är fullständigt åt motsatt håll från Norrköping som han utgick ifrån, jag sa ju att det låg mot KATRINEHOLM.. Karl’n säger då, ”snälla, kan du inte skicka mig rätt adress istället så att jag kan hitta rätt”, för min del är i denna stund den här affär över och vi kommer överens om att skippa det hela och att han får leta upp några andra däck istället..

Jag vet inte vem i byn som har retat upp gps-företagen så till den milda grad att de försöker radera får by från världens yta, det kan inte vara jag, vi har ju bara bott här något år.. Jag tror jag ska försöka snoka reda på gps-marodören och kräva att han/hon köper mina däck + några koppar kaffe för sveda och värk..

Jag säger som en vis man sa en gång, ”är det inte kvarskatt är det förstoppning, riktigt nöjd får man aldrig vara”