Kalbo – the makeover

..gick av stapeln idag, d.v.s. den sista grisjakten. Eller jag kanske ska skriva den senaste, eftersom att man aldrig vet hur framtiden ska bli, speciellt inte jag då jag verkar vara alldeles särdeles ”o-synsk”. Grisarna ska ju säljas i morgon och för att underlätta lastandet så tänkte jag fösa in dem i ladugården redan idag.

Min kära, och någon mer synska, hustru frågade om jag behövde hjälp..

Mårten: ”Nej då, det är bara ta hinken med mat så följer de snällt efter”.
Tessan: ”Men de kommer ju att springa åt alla håll så fort de kommer ut ur hagen”
Mårten: En arrogant fnysning och ”Nej då”

5 minuter senare när jag öppnar grinden och står med hinken så kilar ena suggan med full galopp nedåt vägen mot skogen till, den andra springer in i logen och gyltan springer iväg runt ladugårdsknuten.. Jag står alldeles ensam kvar på ladugårdsplanen och är tämligen rådvill.. Ringa till sin hustru och medge att hon hade rätt på pricken? Nix!! Jag försöker koncentrera mig på suggan i logen i några minuter med absolut ingen framgång alls. Jag får nu svälja min stolthet och ringa Tessan, för er som känner denna blyga viol till människa så förstår ni att det inte ALLS var några sarkastiska kommentarer i andra änden av telefonlinjen.

Efter att hjälpen anlänt så lyckas vi hitta gyltan och få in den i hagen igen, efter ytterligare 10 minuter så har vi även fått in en irriterad sugga i en box i ladugården. Kvar är nu den andra suggan som älgade iväg utmed vägen, den har nu c:a 15-20 minuters försprång men med mina eminenta grisspårarkunskaper så lyckades vi relativt snabbt lokalisera den på en villatomt 300-400 meter bort.. Och med en hink med mat, och vår ”vallhund”  Harry som sprang och nafsade henne i baken så lyckas vi också få den sista suggan hemåt. Och tillråga på allt så finns det bildbevis på den extremt långsamma färden hemåt över åkrarna, med mig pulsandes i snö upp till knäna längst fram, en motvillig sugga i mitten och en exalterad hund i bakänden på henne. Den rådiga villaägaren kom ut med en kamera för att föreviga cirkusen.. Med sig hade han också ett rep så väl uppe på gårdsplanen lyckades jag snara gyltan i hagen och få in henne i ladugården.

Sensmoralen? Man ska inte lyssna på sin fru om man vill ha motion.