Här om dagen när jag spatserade omkring på baksidan av ladugården så såg jag en bit betong som stack upp jorden, efter att jag sparkat lite i marken omkring så insåg jag att det var någon form av gjuten kant.. Efter att jag gått omring lite med ett spett och känt i marken så kunde jag dra slutsatsen att det faktiskt låg en väldigt stor gödselplatta där under all jord och gräs. Idag började jag den arkeologiska utgrävningen efter den forntida gödselplattan, och jag kan säga att det är väääääääääldigt mycket jord som ska bort.
Gödselplattan ser dagens ljus för första gången på många många år
Så efter framgrävningen så är det bara börja fundera på vad man ska göra med den NYA gödselplattan som vi byggde när vi flyttade in på gården.. Garage får det nog bli tror jag.
Nu när gräset faktiskt ÄR grönare på andra sidan staketet till vinterhagen så har fåren börjat göra små avstickare ut i den frodande växtligheten i friheten.. För att sätta stopp för dessa ovälkomna så tripper så stängde jag in dem i ladugården fram tills vi hade tänkt att ta ut dem till sommarhagen. Dagen efter så var de lik förbaskat ute i gröngräset igen, de hade genom att ha sönder haspen fått upp dörren ut till hagen, jag antog att haspen hade varit dålig så jag monterade fast en ny hasp, jagade in fåren och stängde in dem igen.
Igår var de dock ute IGEN, återigen var haspen helt demolerad.. Jag tog nu helt sonika och spikade igen hela jäkla dörren ut till hagen i väntan på betessläppet. Och i morse så ringde en granne och sa att fåren stod i hennes trädgård.. Min första tanke var att det inte kunde vara våra får eftersom att de var inspikade i ladugården, men en hastig titt genom fönstret fick mig att tänka om.. Det VAR våra får. Frugan gick för att hämta fåren och jag knallade upp för att se hur sjutton de lyckats att ta sig ut. Det visade sig ha skett TVÅ utbrytningar, några av fåren hade HOPPAT ut genom en fönsterruta medans några STÅNGAT upp boxdörren för att sedan stånga upp dörren ut ur ladugården.. När vi sedan samlat ihop fåren inne i ladugården fick jag med ena ögon se hur de bar sig åt.. Ledartackan tog helt enkelt sats genom hela stallgången och sprang med full fart rakt in i ladugårdsdörren med huvudet.. Antar att ett upprepat antal sådana idiotövningar slutligen fick klinkan att öppna sig..
Jag insåg senare att det idag är 1:a maj.. Det brukar ju räknas som den dag då man kan släppa ut djuren på bete, antar att våra ”kära” får är starkt fackligt aktiva och håller på sin rätt till bete på utsatt tid. Nå deras kamp gav utdelning, nu går de och strosar i sommarhagen.. I.a.f. tills de inser att det inte finns så mkt bete där heller än, då kommer de väl lommandes upp till byn för att irritera grannarna igen.
Gården fick för ett tag sedan några nya djur i form av två jersey-tjurar..
Så här kommer en bild på ”1:an” och ” 7:an” som ska tillbringa sommaren här.
Luddiga rövhålsfölet Fergus har återvänt till hemmet. Under milda protester. Som tur var hade ängsliga matten hjälp av den ickeängsliga grannen Ronny där LRFF (LuddigaRövhålsFöletFergus) bott de senaste månaderna. Ickeängsliga Ronny lyfte helt enkelt på LRFF på transporten & körde hem LRFF till sitt hem.
PRO härhemma i hagen blev förvånade över detta tillskott i flocken & Senilifix trodde en stund att det var ett vackert litet sto som landat i hagen. LRFF satte dock två bakhovar i nyllet på den smått demente Senilifix som då la ner sina försök att betäcka LRFF. Calle som är den yngre medlemmen i Kalbo PRO försökte sätta denna nytillkomna slyngel på plats vilket misslyckades totalt.
Senilifix & LRFF passade dock på att rymma när Calle var ur hagen & maken var ensam i stallet. Det var liksom lite lättare att rymma från någon som hoppar fram med en krycka. Det passade Senilifix som närmar sig 100 år eller så hästår. Han har dock ingen rullator än men grannen är ju smed så det kan nog ordnas..
Lite bilder på spektaklet. Fotograf är den eminenta hästmedhjälparen Maria Zetterqvist som tillsammans med Jessika Axelhed är mina adoptiv-tonåringar. Det är perfekt att adoptera sådana! De kan både rida & passa barn & sen får man lämna hem dom igen! Kan rekommenderas!
Här har det ploppat ut lamm i parti och minut den senaste veckan, 8 stycken på 6 dagar.. Nar man går in i fårboxen nu så far det små lamm till höger och vänster runt benen på en. Allt har gått bar förutom att en av tackorna inte vill kännas vid en av sina lamm, så det blir att flaskmata den och/eller hålla fast tackan så att han får dia lite. I eftermiddag ska det förmodligen hämtas ett par tjurkalvar också som ska beta lite här över sommaren, de inköptes av mig under lördagnatten efter X antal öl.. Skickar upp ett par bilder på dem också när de är på plats här på gården.
Min käre far köpte en skoter här om dagen, en riktig pansarvagn till skoter. Det är en Aktiv Grizzly och den ska enligt vissa skoterfolk vara en av de absolut bästa arbetsskotrarna som tillverkats, urstark och pålitlig.. Synd bara att vintern är slut, skulle varit kul att testa den i skogen.
Aktiv Grizzly DeLux -83
Den är i jäkligt bra skick och den nog räknas som ett riktigt kap.. Det enda som behöver fixas är lite svetsning på skidan + ett nytt styrstål till densamma.
Ska man bryta benet någonstans så ska man bryta benet i Kalbo.. Folk här omkring är helt fantastiskt hjälpsamma, jag hoppas att jag någon gång kan få gengälda all hjälp vi fått .. Inte så att jag går och önskar att någon bryter benet men att jag i.a.f. får tillfälle någon gång att hjälpa tillbaka.
Igår köpte vi ett lass hö av Axsjövik och med lasset kom en karavan av folk som hjälpte till att slänga upp höet, allt detta utan att man ens har bett om hjälp! Stort stort tack till Åsa, Kalle, Jonas, Jan-Olof! Hade jag inte varit så stor stark och manlig hade jag nog blivit gråtmild vid åsynen av all hjälp.. 
Men istället för att vara gråtmild förolämpade jag Åsa för hennes ålder , kanske inte lika effektfullt men men..
Man tänker en del när man ligger i en soffa 22 timmar om dygnet.. Visst, saker har varit motigt denna vinter men det har ju å andra sidan varit en ganska extrem vinter. Benbrottet var ju en ganska smärtsam sak, och otroligt långtråkigt, fördelen är att man har kunnat ladda batterierna lite och jag inser att man i det stora hela har det bra. Ska man se något positivt i det hela så kan man ju se det så att det var otroligt turligt att det ”bara” blev ett komplicerat benbrott, med 4.5 meters fallhöjd ned på en stenhård väg hade det kunnat sluta i en otrolig massa andra scenarion som alla nästan borde vara värre.
Vi har en fin gård i ett fint landskap, underbara grannar och eminenta vänner och släkt. Nu ska fåren snart lamma och det blir den andra generationen som föds här på gården och att få se lammen ränna omkring och busa är en syn som inte går av för hackor. Våren är snart här, även om det är lite svårt att se det med meterhöga snödrivor och -12 grader. Dagarna blir ju i.a.f. ljusare och ljusare och det syns lite takdropp bitvis, snart blir det nog så pass varmt att man kan börja fixa det avrostade röret i ladugården så det blir lite mer ordning på vattentillförseln.
..taggigt och jävligt.
Sen vi köpte vårat ruckel så har den ena farsoten efter den andra hemsökt oss. Denna vinter har varit grönjävlig. Så nu ska jag tamejfan gnälla mig blå. Är du en sån där klämkäck positiv människa så sluta läs nu. Vi hade en sån där klämkäck föreläsare från Korpen här på jobbet, hon pratade om positivt tänkande. Det är nog jävligt lätt att vara positiv om man inte blir hemsökt av allsköns farsoter & jävligheter. Mitt positiva tänkande just nu sträcker sig till en förhoppning om att jag iaf kan få slippa drabbas av böldpest eller någon annan jävlighet.
Igår var farsoten översvämning. När jag kom ner till kaninerna hade de sökt sig till hörnen där de förgäves väntade på att Arken skulle komma. Någon ark kom dock inte utan jag fick vada in genom en decimeter vatten för att rädda de små blöta kräken. Denna översvämning var dock inte en direktgåva från Gud utan tog omvägen sönderrostat vattenrör + trött Tessan som lämnar pumpen på över natten. Mycket vatten blev det.
Kaninerna hamnade i hästboxar där de tog tillfället i akt & parade sig hysteriskt med varandra i tron om att jordens undergång var nära. Jag släpade istället ut min handikappade man (dock inte av samma skäl som kaninerna) och han stod där & öste vatten balanserades & stönandes.
När jag lyckats få bort det mesta av vattnet & kom upp i stallet hade kaninerna rymt ur hästboxarna & det var kaniner överallt.
Så vad skulle lilla fröken klämkäck föreläsare ha för positivt att säga om översvämningen? Det kunde ha varit värre? HUR? HUR?
Till råga på allt har jag tandvärk, vi har inga pengar och en person är skyldig oss en massa pengar. Elen är svindyr, snön är förjävlig., Mårten har ont & höet håller på att ta slut. Jippie! Vad livet är kul just nu. INTE.
Förrestenh glömdes en viktig person bort i förra inlägget!
STORT TACK till Daniel som både dragit upp oss ur diken & snövall samt hjälpt till att få ut ensilage till hästarna! TACK!
Det bästa med vårat ruckel är att det är beläget i en by med extremt vänliga & hjälpsamma människor!
